söndag 23 mars 2008

Glad påsk!

Hej på er kära bloggare!

Nu är det påsk och jag är hemma hos mina vackra föräldrar tillsammans med mina barn. Vi har just ätit godis... och jag längtar efter solen och att att få knyta på mig joggingdojjorna och bli piggare, starkare (och lite smalare... :)!

Jag har utvecklats enormt mycket de sista veckorna! För det är jag så tacksam. Jag gjorde en riktig resa in i mig själv genom att jag skaffade mig själv en halsböld, ilska riktad mot mig själv... Vilket självplågeri! Att ha och genomleva så mycket smärta trodde jag knappt var möjligt, men...kroppen är fantastisk på mer än ett sätt. När en sjuksköterska håller fast en och en läkare kör en lång nål rakt in i bölden för att därefter skära i den...ja, då önskade jag att kroppen hade stängt av. Men det gör den inte! Jag tuppade nästan av...och fick därefter ligga inlagd med dropp. Smärtsamt, ja. Lärorikt, JA! Detta fick mig att titta riktigt djupt in i mig själv, betrakta mina rädslor och även all den ilska som låg överst och som blev till en halsböld. Jag lärde känna mig själv på ett djupare plan. Och jag blev efter att de tömt ur giftet i halsen fyra gånger otroligt lätt i hela mig. Som något riktigt gammalt och giftigt nu lämnat mig för gott. Fantastiskt!

Sedan dess har jag beslutat att älska mig själv mycket mer. Förlåta mig själv för alla de val jag gjort och gör i mitt liv. Sluta upp att tycka illa om mig själv när jag vet att jag alltid gör mitt bästa utifrån den jag är i varje ögonblick. Detta gäller oss alla. Vi gör alltid vårt bästa. Utifrån den kunskapsnivå, den medvetandenivå och den självkärleksnivå som vi har just i det nuet.

Så om någon tror att jag nyss varit sjuk så tar ni fel. Jag har nyss läkt, förlåtit mig själv och blivit mer hel. Det är vad jag upplevt. En resa in i mig själv (läs min själ) och in i en ännu större kärlek. Som av en slump, just detta år som jag utnämnt till Självkärlekens Gyllene År. Livet är vackert.

Kramar
Maria Didalarion